Bulgarian-born French Expressionist Painter, 1885-1930,American painter, draughtsman and printmaker of Bulgarian birth, active in France. He attended secondary school in Vienna, returning in 1901 to Bucharest, where his family had settled, and working briefly in the office of his father's grain-merchandizing business. He was, however, already becoming passionately interested in drawing, for which he showed precocious talent. At the age of 16 he became the lover of a woman who ran a brothel and was allowed by her to draw the residents. In 1903 he moved to Munich, where he attended the art school run by Moritz Heymann.   Related Paintings of Jules Pascin :. | Naked maiden Keludina | Fat woman at the Guli street | Portrait of Newaludo | Red horse | Jimena |
Related Artists:
Ammi Phillips
(1788-1865), a self-taught New England portrait painter, is regarded as one of the most important folk artists of his era. Phillips was born in Colebrook, Connecticut, and began painting portraits as early as 1810. He worked as an itinerant painter in Connecticut, Massachusetts, and New York for five decades. In 1924, a group of portraits of women, shown leaning forward in three-quarter view and wearing dark dresses, were displayed in an antique show in Kent, Connecticut. The anonymous painter of these strongly colored works, which dated from the 1830s, became known as the "Kent Limner," after the locality where they had come to light. Stylistically distinct from those of the "Kent Limner," a second group of early-19th-century paintings emerged after 1940 in the area near the Connecticut?CNew York border. Attributed at the time to an unknown "Border Limner," these works, dating from the period 1812?C1818, were characterized by soft pastel hues, as seen in the portrait of Harriet Leavens, now in the Fogg Art Museum, Harvard University. It was not until 1968 that Ammi Phillips's identity as the painter of both groups of portraits was established. Additional works were identified, showing the artist's transition from the delicate coloration of the Border period to the bold and somber works that followed.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Jan miel
Dutch Baroque Era Painter, ca.1599-1664 Flemish painter, active in Italy. Miel must have arrived in Rome in the early 1630s; he immediately came under the influence of Pieter van Laer (il Bamboccio) and the BAMBOCCIANTI. His earliest paintings of bambocciate (low-life scenes) are the Bowls Players (1633; Paris, Louvre) and its companion piece The Cobbler (Besan?on, Mus. B.-A. & Arch?ol.). Shortly after his arrival in Rome, Miel joined the Schildersbent, a confraternity of Netherlandish artists, and was given the nickname 'Bieco' ('threatening look'). His presence in Rome is documented from 1636 to 1658, when he moved to Turin and entered the service of Charles-Emanuel II, Duke of Savoy. Other early paintings that can be attributed to the 1630s include Halt at the Inn (Marseille, Mus. B.-A.) and Hunters' Rest (Warsaw, N. Mus.). Both are reworkings, in their subject-matter and composition, of contemporary paintings by van Laer, such as his Hunters Resting (Florence, Uffizi) and Halt at the Inn (Paris, Louvre).